Peace Love and Understanding
Jag vill inte någon något ont, men ibland önskar jag att somliga personer mötte sig själva...
Eftersom jag allt emellanåt - ibland känns det som konstant - kommer i kontakt med människor vars bristande förståelse och deras avsaknad av empati är slående, borde det statistiskt inte vara omöjligt att de själva träffar på sin personlighetsklon någon gång ibland. Och då kan jag ju inte annat än att undra hur de själva bemöter sig? Jag skulle gärna vilja knäcka den nöten för att underlätta och effektivisera min sociala kompetens. Nu är jag inte speciellt social av mig till att börja med och inte speciellt kompetent heller, men ibland är man ju liksom tvingad att interagera med andra och på ett någorlunda bra och framgångsrikt sätt. Och där stöter jag på patrull. Ofta staplas hela psykologienhetens samlade verk i beslutsfattare, styrelser och annat löst folk som man stundomvis behöver komma i kontakt med och avkräva svar från. Det är mytomaner, psykopater och narcissister i en salig röra som både är manipulativa mobbare och ekonomiska fifflare. Den ena egenskapen värre än den andra.
I en mellanstor kommun med trettiotusen invånare går det omkring cirka tretusen drular, i en förening med trehundra medlemmar finns det bortemot trettio stycken likasinnade och i en skolklass på trettio elever är det nästan en handfull. I en familj med ett gäng barn har du förmodligen ett nästintill hundraprocentigt utfall av ogörliga människor, eftersom både arv och miljö spelar in och lätt skapar ett dubbelfel. Och hur gör då dessa männsikor när de behöver korrekt information av varandra? I familjen där semesterresan ska planeras? På jobbet där den ekonomiska situationen ska redogöras? När de ska teckna ett avtal på en försäkring? Eller köpa en bil?
Jag kan tycka att det är lite smått påfrestande att alltid behöva vara säker på att jag har korrekt information och relevant kunskap i sakfrågor som egentligen är någon annans ansvarsområde. Jag kan ju liksom inte vara expert inom alla områden utan behöver allt som oftast förlita mig på att andra gör sitt jobb och är sanningsenliga. Ingår jag ett avtal med någon vill jag veta vad jag betalar, vad jag får för pengarna och vad som krävs av mig. Punkt. Jag vill inte skriva på ett blankt papper för att någon därefter ska diktera villkor jag inte kan acceptera. Jag vill inte beställa en trerättersmeny till ett fast pris för att till sista tuggan på desserten få veta att priset stigit avsevärt sedan förrättens första tugga. Så hur i hela fridens namn bär de här personerna sig åt när de träffar sig själva?
Jag fattar varför Noah bara tog med sig djur på sin ark❣
