Tillsammans
Idag när jag skulle tända i kaminen fastnade jag en stund vid ett reportage i en gammal tidning jag precis skulle sätta eld på. Förmodligen borde jag tänt eld lite snabbare... Men nyheten är inte ny. Bara lite vilseledande och inte med sanningen överensstämmande. Jag tänker att om man som förening önskar att fler engagerar sig för att driva verksamheten, både nu och även framåt i tiden, vore det väl bra om det istället för att man tar på sig offerkoftan och påstår att det inte finns någon vilja att hjälpa till, publicerades en lista över godkända människor som faktiskt kan ges tillåtelse att engagera sig? Eller i alla fall en lista över väldigt specifika, önskvärda och icke önskvärda egenskaper hos den som har fräckheten att vilja hjälpa till?
Jag vet att min personlighet inte fungerar speciellt bra med människor som inte tål att granskas. Jag är en sådan där besvärlig och ifrågasättande person som dessutom arbetar effektivt, rationellt och korrekt. Oftast har jag täckt in alla om och alla men, fyra steg framåt innan många andra ens har fikat klart. Och jag söker samarbete och möjligheter istället för att låsa in mig in en bubbla. Jag anser att en förening ska ta tillvara på medlemmarnas intressen och rättigheter. Inte ledningens eller styrelsens. Men alla tänker inte som jag. Och det behöver de inte heller. Men det är lite provocerande när det framställs som att det är svårt att få folk att ställa upp och arbeta ideellt i en förening. Viljan finns hos väldigt många. Vi är förmodligen bara lite för kunniga, obekväma och alldeles för rättskaffens i deras tycke, så vi är inte välkomna. Men det kan man ju inte skriva i en tidning
De som bestämmer och styr är en självutvald skara människor som lever i sin egen filterbubbla. Ingen vill hjälpa till - men vi vill inte ha in någon ny i styrelsen. De med egna idéer eller nytänk blir inte långvariga i den här föreningen. Det är inte ord som manar till samarbete eller innovation och går lite på tvärsen mot vad en förening handlar om, tänker jag. De som i sina offerkoftor klagar på att ingen hjälper till, är fasta i sin egna bubbla och de har fyllt den med luft istället för kunskap och utveckling. Och då blir man också väldigt rädd när det närmar sig någon utifrån. Bubblan är så uppblåst och skör att den lätt spricker vid minsta kontakt med omvärlden. Och då skulle ju någon kunna upptäcka att det inte fanns så mycket innehåll...
Ja, ibland undrar jag om inte huvudorganisationen för många föreningar är Klubben för inbördes beundran
