karlekochironi.blogg.se

Ibland kan det kännas som att man kommunicerar med en vägg när man pratar med någon. En total envägskommunikation. Illa nog och alldeles förskräckligt respektlöst. Men det positiva i den kommunikationen är att orden och tankarna ges möjlighet att studsa tillbaka till ägaren. Några ord förlorar kanske udden av sin innebörd och andra har ändrat riktning när de kommer tillbaka. Är man då en självgående problemlösare har man genast ett nytt och eget perspektiv på tillvaron igen. Lite som att prata med sig själv fast i ett socialt sammanhang, så att säga. 

Värre är det då när man är tvingad att ha en dialog med någon och den personen är som en dörr som öppnas och stängs lite på måfå. Alltid oberäkneligt och mycket sällan med en dörrskylt som visar rätt destination. Vid sådan kommunikation känns det som att man antingen fastnat i en cirkulationsdörr och man går bara runt, runt och runt utan att komma därifrån. Eller så slår svängdörren tillbaka med kraft och fäller dig till golvet innan du hunnit igenom och fått din mening sagd. Eller så är det en undfallande automatisk dörr som försvinner in i väggen så fort du närmar dig. 

Jag har genom åren lärt mig att kommunikation och information kan vara väldigt svårt. Ofta är det kanske något som varit oviktigt och ovidkommande när man växte upp. Kanske på grund av att sanningen i det kommunicerade inte var av någonsomhelst vikt. Kanske någons självcentrering gjorde alla andras kommunikation meningslös. Eller så har man inte fått lära sig vikten av att respektera någon annans rätt till korrekt och informativ information. Anledningarna kan vara många. Lösningarna brukar vara enkla: Skyll ifrån dig, förneka och ljug. Fungerar inte det omedelbart: Ljug lite till och hitta ett sätt att förringa och förminska den som vill kommunicera med dig. Att bli arg fungerar också. För stunden. Och se för sjutton till att det inte finns någon skriftlig dokumentation som är begriplig eller spårbar.

Jag brukar tänka på det att vi har fått två öron och en mun för att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Jag tänker också att information är till för att delas så att alla kan utvecklas och nå sin fulla potential. Jag blir inte viktigare för att jag håller andra utanför eller undanhåller dem information. Jag förminskas inte av att någon annan växer. 

Men alla tänker inte som jag. Därför pratar jag hellre med fåren och försöker att lösa problem på egen hand. För de där gångerna jag kommunicerat med omvärlden känns det som att: My mind is like my internet browser. I have 19 tabs open, 3 are frozen, and I have no idea where the music is coming from