Myteri
Jag brukar använda liknelser och berättelser när jag skriver om allehanda ting. Mestadels för att jag inte tycker om att skriva någon på näsan eller peka finger åt någon. Det kan vara lite oförskämt. Jag överlåter istället åt läsaren att applicera min text i sitt eget liv. Kanske handlar texten om dig eller kanske om någon helt annan. I vissa fall kanske till och med om författaren själv. Eller om ingen alls. Ibland är mina texter rakt konstaterande och ibland utsvävande intrikata. Min önskan är att den som läser kanske hittar ett korn av något som den tar till sig eller tar avstånd ifrån och, alldeles oavsett vilket, förhoppningsvis bidrar denne någon till att världen blir en lite bättre plats för alla.
Idag ska vi ut och segla.
Tänk er ett skepp som seglat fram över haven i nära 100år. Ombord finns en kapten som hållit i rodret närapå lika länge. Ombord finns även matroser, jungmän och en och annan skeppsråtta. Seglen vajar för vinden. Visserligen lite luggslitna och lappade. Tågvirket är mestadels gjort av hampa. Det doftar tjära och saltvatten. Färgen har flagnat här och var och en och annan planka skulle behöva ny fernissa. Men skeppet håller stadigt kursen, trots att sjödugligheten har satts på prov många gånger i de stormiga vattnen. Skämten är inte alltid polerade med det finaste sandpappret och stämningen är stundtals rå, men alltid hjärtlig.
Vid den senaste landstigningen gick även rederiets ledningsgrupp ombord. De inredde ett rum bredvid kabyssen och har sedan en tid suttit där med sina laptops och mobiltelefoner. Under resans gång har de klickat hem ekolod, gpser och solcellsdrivna elmotorer som nu lastats av på bakre däck. De har fått förklarat för sig hur manickerna ska monteras och instruktioner på hur de ska användas. Själva klarar de inte av att läsa och förstå de medföljande manualerna. Ingen av dem har dessutom intresse av att förstå dem heller. Men de har hört att det de beställde är det bästa som finns på marknaden. Och ska man se till prislappen, så stämmer det förhoppningsvis. De har inte sett det som viktigt att informera kaptenen om den nya tekniska ordningen som hädanefter ska råda på skeppet. Eller vad den skrymmande lasten som står lite slarvigt fastsurrad på aktern innehåller.
De flesta av passagerarna njuter av färden och många tar tillfället i akt att lära sig mer om sjöfarten och konsten att navigera rätt. Ledningsgruppen sitter stadigt under däck och deras egna komihåglistor över allt de ska göra är nu fulltecknade. I ett försök att organisera och arbeta sig igenom alla sina sysslor skriver de dem två gånger till. Besynnerligt, tänker de där nere vid kabyssen, att ingenting blev gjort eller kunde bockas av trots att listorna skrivits om flera gånger.
Efter en tid till havs har ledningsgruppen fått nog. Deras nya tekniska apparater står oanvända och någon sa, för länge sedan, att kaptenen är en drul. De bestämmer sig för att slänga kaptenen överbord. Sagt och gjort. Kaptenen är borta. Ledningsgruppen går ner till sin vrå igen och fortsätter skrivandet på sina sina listor. Plötsligt märker de att skeppet kränger okontrollerat och de rusar i panik upp och ser seglen som har slagit knut på sig uppe i masterna. Matroserna springer frenetiskt med svabbhinkar och försöker få undan vattnet som nu slår in från slagsidan de ådragit sig i stormen. Ingen står vid rodret. Ingen organiserar arbetet med att få skeppet på rätt kurs igen. Passagerarna inser att de måste laga efter läge, men de hittar inte vare sig åror, nya segel, eller livvästar. Ledningsgruppen skyndar sig ner under däck igen och lägger till det som en punkt på sina listor. Det är viktigt att visa handlingskraft i nödlägen. Det här är inte bra om det kommer fram till rederiet. Det måste stå på listan.
Jag har fullt förtroende för att kaptenen, månhända var han en drul, har lärt sina matroser både sjövett och folkvett. De kommer att segla det här skeppet in i hamn. Måhända en smula trasigt och i behov av en omsorgsfull renovering. Men de kommer att nå hamn. Huruvida ledningsgruppen har rederiets förtroende att få åka med på ytterligare en seglats låter jag vara osagt. Det ska nog passagerarna och de andra ombord få avgöra.
Detta måhända vara en dikt. Detta måhända vara sant. Det är upp till läsaren att välja och författaren att veta.
